300


Frank Miller som fick sina seriealbumsrutor i rörelse med Sin City för ett par år sedan får här ett annat verk filmatiserat. I stället för den mörka serieliknande världen vi fick se i Sin City blir vi bjudna på ett historiskt actionäventyr i antikens Grekland. Det lite udda namnet 300 får ganska snabbt en förklaring. Två gamla krigskämpar drar ihop ett gäng på 300 stycken vältränade spartanska krigare i sitt mål att få det hotande Persien på fall. Alla med söner som ska föra vidare släktnamnet ifall de själva skulle stupa. Trots att de inte fått tillåtelse av Ephorerna ger de sig ut i slaget mot de hundratusentals soldaterna i den persiska armén. Till en början går det hela väldigt lätt eftersom ingen trodde att en så liten trupp kunde göra så stort motstånd, men ju bättre de lyckas prestera desto mer får kung Xerxes upp ögonen för dem och sätter givetvis in svårare motstånd.



Jag kan redan nu säga att 300 innehåller i alla fall som det känns ungefär 90 procent stridscener, dvs gillar ni det så har ni mycket att hämta här. Att se slagen med de tusentals inblandade är trots att det flyger kroppsdelar både hit och dit en ren njutning för ögat. Bara att se de stora fälten i vackra miljöer och färger får en att tappa andan. Så klart blir det många scener och närbilder i det numera vanligt förekommande slowmotion för att höja stämningen ytterligare. Det ska också nämnas att berättelsen går mer åt mytologi hållet än historia. Därför får vi även se de mest fantasifulla skapelser segra och bli besegrade i stridens hetta. Så långt kan vi alltså komma överens om att 300 har ett mycket visuellt intryck men hur är det då med det viktiga innehållet? Jag skulle vilja säga att det är väldigt tunt. Visst finns det där Persien hotar Sparta och de vill försvara sig men det är också i stort sett allt. Jag vet att det kan vara svårt att få ihop storyn med det visuella men filmer som Sagan om Ringen som är i samma fack visar ju att det faktiskt går. Men det är klart, vill man få med lika mycket krigsscener samt konversion så skulle det sluta med ännu en film på runt tre timmar och likheterna med Tolkiens trilogi skulle bli ännu fler, så vi kanske ska var glad att det blev som det blev.



En sak som jag blev lite förvånad över är att trots att filmen redan nu fått stämpeln ”toppfilm” på sig så finns det inga direkt kända namn med i rollistan. Efter lite sökande på IMDB kan jag inte hitta några värst större roller hos dem som nu står i centrum. De som varit mest i flest filmer som jag sett är nog Lena Heady (Queen Gorgo), Dominic West (Theron), David Wenham (Dilios) och Vincent Regan (Captain) men jag kan inte påstå att jag känner igen varken deras namn eller deras ansikte från någon tidigare produktion. En skådis gör visserligen inte en film som det heter men ni måste erkänna att det alltid är lika kul att se en erfaren skådespelare spöka ut sig i olika hemska kreationer vilket det finns gott om i 300.



Jag hade inga förväntningar alls innan jag såg filmen. Jag gillade inte Sin City som också Frank Miller står bakom. Jag försöker undvika krigsfilmer i alla fall när det gäller mytologi och historia, det enda jag faktiskt gillat hittills på den fronten är just Sagan om Ringen trilogin. Så med facit i hand får jag säga att det inte var så illa trots allt. Det var inte förrän nu efteråt som jag insåg att det är Zack Snyder som regisserat denna film. Han regisserade nämligen även nyinspelningen av Dawn of the Dead från 2004 som är en av mina absoluta favoritfilmer, mycket då just för det visuella våldet. Hade jag vetat det innan så hade jag förmodligen haft högre förväntningar och risken att jag blivit besviken hade med största sannolikhet ökat. Det har nog redan framkommit att jag inte höjer 300 till skyarna som så många andra men jag måste såklart hålla med om att det hela är mycket snyggt och det räcker väldigt långt som underhållning men tyvärr inte riktigt ända fram. Det är för mycket Sagan om Ringen inslag för att det ska kännas originellt och hur mycket jag än skulle vilja ge ett toppbetyg så får det bli lite över medel istället.


Skriven av:
Björn Spelberg
2007-03-28

Betyg: 7 av 10