Mr Beans Semester 10 år sedan förra långfilmen och ännu längre tid sedan den mycket populära tv-serien om Mr. Bean, så dyker han här upp igen. I ett lotteri lyckas han vinna en semesterresa till Frankrike och lyckan är total. Han vinner även en videokamera som han använder flitigt för att filma alla sevärdheter. Som vanligt när det gäller Mr. Bean så går det mesta snett. Det dröjer inte länge förrän han på resan tappat bort både plånbok, pass och bagage och han blir tvungen att klara sig helt på egen hand. Han försöker sig på att tigga pengar på alla möjliga sätt och medverkar tom i en filminspelning. De flesta försök leder självklart till ett totalt misslyckande men som alla vet blir Mr. Bean glad för minsta lilla, så han klarar sig riktigt bra ändå. Frank Miller som fick sina seriealbumsrutor i rörelse med Sin City för ett par år sedan får här ett annat verk filmatiserat. I stället för den mörka serieliknande världen vi fick se i Sin City blir vi bjudna på ett historiskt actionäventyr i antikens Grekland. Det lite udda namnet 300 får ganska snabbt en förklaring. Två gamla krigskämpar drar ihop ett gäng på 300 stycken vältränade spartanska krigare i sitt mål att få det hotande Persien på fall. Alla med söner som ska föra vidare släktnamnet ifall de själva skulle stupa. Trots att de inte fått tillåtelse av Ephorerna ger de sig ut i slaget mot de hundratusentals soldaterna i den persiska armén. Till en början går det hela väldigt lätt eftersom ingen trodde att en så liten trupp kunde göra så stort motstånd, men ju bättre de lyckas prestera desto mer får kung Xerxes upp ögonen för dem och sätter givetvis in svårare motstånd. Det första som slår mig är att Mr. Bean är så fruktansvärt lik sig sen förut. Det är trots allt 10 år sedan vi såg honom sist och det måste väl vara närmare 20 år sedan som han började sin framgångsrika karriär. Trots det ser han exakt likadan ut och det är ju framför allt det som gör det kul. Mindre kul är att det är lite väl många skämt som blir återanvända. Att Mr. Bean fäster papperslappar på ögonlocken och tungan har vi väl sett minst ett par gånger förut och att han försöker gömma undan mat han inte gillar på en fin restaurang har ju ett helt avsnitt handlat om tidigare. Som tur är finns det mycket nytt att skratta åt också. Scenen när han blir instängd i ett vägskjul för att det strax därefter ser ut som att han blir krossad av en lastbil är en favorit och det gick verkligen ett sus i biopubliken som sedan följdes av ett gapskratt. Ja det finns många sådana ögonblick men jag ska inte förstöra det roliga för er som ska se filmen. Kameran som han bär med sig tycker jag tyvärr har en tendens att bli lite uttjatad. Visst är det kul till en början och förmodligen det som de valt att handlingen skulle kretsa kring redan i ett tidigt planeringsstadium, men det blir helt enkelt för mycket och för mycket av det goda blir ju aldrig bra som det heter. Är väl egentligen inte så mycket mer att anmärka om filmen i sig. Willhem Defoe har en ganska stor roll som regissören och självälskaren Carson Clay. Annars är det bara mycket Mr. Bean helt enkelt, kanske i en något blekare skepnad än tidigare. Trots att vi får se en Mr. Bean i relativt bra form har Rowan Atkinson nu gått ut och sagt att det här förmodligen är hans sista framträdande i denne figurs skepnad. Jag kan dock förstå honom. Mr. Bean är helt klart inte en karaktär som går att utveckla så mycket mer. Det jag hoppas vi får fortsätta se är den tecknade serien om Mr. Bean som både jag och hela familjen gillar skarpt. Att det i den även är Rowan Atkinson som står för röstskådespeleriet (ljuden) passar helt perfekt. Så om nu den riktige Mr. Bean lägger av vore det kul att se honom leva vidare i tecknad form. Rowans nästa projekt var enligt intervjun jag hörde en uppföljare till Johnny English och det är väl bara att hoppas att den blir bättre och roligare än sin föregångare. Ett stort problem är väl för min del att vilken roll han än spelar så är han ändå Mr. Bean för min del. Det är i rollen som den olycksdrabbade engelsmannen som jag sett honom gestalta överlägset mest gånger och det kommer jag fortsätta göra även om det inte kommer något nytt material från denna herre. Men som Rowan avslutade den redan nämnda intervjun nämligen ”man vet aldrig om han dyker upp igen”. Vi får väl helt enkelt vänta och se och njuta av de gamla godingarna så länge. De håller definitivt ett bra tag till och jag får nog erkänna att jag hellre kollar på dem för 50:e gången än kollar på Mr. Beans semester ytterligare en gång för så bra är faktiskt inte denna film. Gissar att det är därför jag för en gångs skull surrar nästan lika mycket om andra projekt än filmen som recensionen egentligen handlar om. Skriven av: Björn Spelberg 2007-04-13 Betyg: 5 av 10