Children of Men Året är 2027 och människan har sedan länge varit steril så därför är barnafödande ett minne blott liksom dagis, skolor m.m. I en värld utan barn så har det mesta blivit kaos och flera städer har kollapsat totalt. En stad som fortfarande kämpar på är London, hit kommer också mängder av flyktingar i hopp om ett ljusare liv och det är också här som Children of Men utspelar sig. Theodore Faron (Clive Owen), en tidigare aktivist kommer överens med sin tidigare fästmö Julian Taylor (Julianne Moore) om att eskortera än mirakulöst gravid kvinna till en fristad som ligger ute i havet. Där är det tänkt att de i lugn och ro ska kunna utföra tester som i bästa fall kan lösa gåtan om varför människan är steril och därmed kunna få människan att på nytt föda barn igen. Vägen till havet blir svårare än vad det först var tänkt, dels eftersom Julians närmsta kompanjon har helt andra planer för den gravida kvinnan och dels eftersom slaget mellan aktivister och polis ständigt pågår ute på Londons gator. Efter att i stor sett hela planen som Julian hade från början gått i kras får Theodore istället hjälp av Jasper Palmer (Michael Caine). Med hans kontakter får de hjälp att ta sig förbi de svåraste hindren på den långa vägen till fristaden. Trots att det bara har gått några få timmar in på det nya året så börjar jag ana att jag redan nu kan ha sett årets bästa film. Jag brukar ha svårt att inte tycka om framtidsfilmer och vi har ju inte precis varit bortskämda med sådana den sista tiden. Så bara med tanke att det är en framtidssaga så känns det som att den passar perfekt in just nu. En sak som jag gillar speciellt med filmen är att den hypade teknik som brukar stå i fokus när vi pratar om framtiden lyser med sin frånvaro. Visst datorer och reklampelare ser lite annorlunda ut men annars är det mesta sig likt. 20 år är trots allt inte så långt borta och även om jag är ganska säker på att det inte kommer att ske så skulle det här kunna vara verklighet någon gång i framtiden. En bra story som backas upp av ett gäng duktiga skådespelare gör ju bara det att det blir svårt att inte lyckas. Skådespelaren Clive Owen som spelar huvudrollen växer mycket i mina ögon i och med Children of Men för till skillnad från andra filmer där han brukar ge ett ganska matt intryck så strålar han verkligen i denna film. Det bästa med filmen är dock varken skådisarna eller handlingen utan det vackra fotot och de dramatiska scenerna som vi får uppspelade. Jag har sett många filmer däribland de flesta krigsfilmer som kommit den senaste tiden men jag har aldrig förr upplevt sådan dramatik och inlevelse. Det ser så verkligt ut att det hela lika gärna skulle vara taget från en nyhetssändning men till skillnad att här är du hela tiden i centrum. Detta ger en mäktig känsla inte minst i skottstriderna och närvarokänslan är total. Jag behöver väl knappast nämna att både bild och ljud är i toppklass men jag gör det ändå för att du inte ska behöva fundera på det. Ljudet överraskade mig totalt och vid ett flertal tillfällen var jag på väg upp ur soffan för att kolla till mina barn som jag hörde skrika något förskräckligt från rummet intill men jag kommer ganska snabbt på mig själv med att det bara var ännu en ljudeffekt i filmen. Sammanfattningsvis blir det såklart inte mycket att klaga på här inte, men på grund av att allt är så fruktansvärt bra så upplever jag den alldeles för kort. Det är ju inte ofta jag brukar klaga på att en film är för kort snarare tvärtom med de allt längre och längre filmerna vi blir överösta med. De 109 minuterna rusar förbi med en rasande takt och man är verkligen inte nöjd när det hela tar slut utan man vill ha mer, mycket mer av det goda. En uppföljare är kanske för mycket att be om redan nu så jag får nog helt enkelt ta och slå på filmen en gång till och njuta lite mer och det tycker jag att du också ska göra när du får chansen. Skrivet av: Björn Spelberg 2007-01-03 Betyg: 10 av 10