Deja Vu I Deja Vu ser vi Doug Carling spelad av Denzel Washington som ännu en gång får rollen som agent men nu med beteckningen ATF. Denna gång får han i uppdrag att utreda en explosionsartad brand på en färja. Till en början försöker han lösa fallet på klassiskt sät men efter en ilandfluten kvinna hittats innan sprängattentatet så får Doug använda sig av helt nya resurser. Detta i form av en helt ny utredningsteknik som kan återskapa händelser så man i detalj kan se vad som hände vid en viss tidpunkt. Problemet är att det inte går att ”spola” fram till denna tidpunkt utan källan består av en ständig ström som visar vad som hände för exakt fyra dygn och sex timmar sedan. Visst är det bra att få reda på alla detaljer när man utreder ett mord, men att hitta det man söker efter är inte det lättaste och med tanken att man kan få vänta drygt fyra dygn innan man kanske få svaret kan vara mycket förödande i en tidspressad utredning. Så istället för att vänta tills attentatögonblicket uppenbarar sig så försöker Doug få en lösning på fallet tidigare bla genom att försöka kontakta det förflutna. När Tony Scott står bakom kameran så brukar det innebära kvalitét och så är fallet även här. Vi såg honom senast i en av 2004 års bästa filmer ”Man on Fire” även den med Denzel i huvudrollen. I Deja Vu får vi se storslagna scener bland annat dem som inträffar vid färjebranden redan i början av filmen. Vi blir också bjudna på mycket action i form av biljakter, skottdueller och explosioner allt till härliga musikstycken komponerat av Harry Gregson-Williams som ju brukar plinka på strängarna när det gäller Tony Scotts filmer. Vi ser även Val Kilmer i en lite mindre roll som agent och i en ännu mindre roll Dakota Fannings lillasyster Elle som mer imponerar med hur många produktioner hon redan varit med i trots att hon bara är åtta år gammal och fler lär det bli. Jag hade inga större förväntningar på denna film innan jag såg den. När jag såg trailern höjde jag inte alls så värst mycket på ögonbrynen men med tanke på att det var en film med Denzel Washington i huvudrollen plus att den hade en ”Jerry Bruckheimer Productions” stämpel på sig beslutade jag mig ändå för att se den. Även om Bruckheimers filmer inte alltid brukar stå för kvalitet så vet man ändå att man får en hel del action och det brukar faktiskt räcka ganska långt för min del. Här är det dock mer än bara action som det bjuds på och trots att tekniken som används känns mer hemma i en science fiction rulle så blir det väldigt intressant att följa även om det hade känts mer realistiskt om det hela hade utspelat sig 50 – 100 år in i framtiden. Dagens teknik skulle på sin höjd kunna ta fram rörliga bilder baserat på värmekänsliga kameror och inte riktigt zooma in en display på en nummerpresentatör för att se vem som ringer, men man ska väl kanske inte vara så petig när det är såhär bra underhållning. Kan dock tycka att det blir lite väl tjatigt med just detta teknikelement. Det märker jag inte minst nu när jag ska försöka berätta kortfattat vad som hänt i filmen eftersom jag knappt kommer på några andra element i filmen, vilket är lite tråkigt. Att Denzel är en duktig skådespelare är nog de flesta eniga om och även i denna film visar han sina goda förmågor. Jag tycker att det är tråkigt att vi får se så lite av Val Kilmer som inte är med något större antal minuter på duken, han hade lätt kunnat ersättas av någon annan utan att det skulle göra någon större skillnad. En sak som jag tyckte var riktigt spännande med Deja Vu är just namnvalet på filmen. Varför den heter som den gör tänker jag dock inte förklara här utan det får i lista ut själva. Jag kan säga så mycket som att ni lär inte bli besvikna när ni sett filmen och fått reda på det på egen hand för Deja Vu är helt klart en mycket sevärd film. Skriven av: Björn Spelberg 2007-01-23 Betyg: 8 av 10