Du, Jag och Dupree Filmen börjar med att Carl (Matt Dillon) och Molly (Kate Hudson) gifter sig. Carls bestman är hans barndomsvän Randy (Owen Wilson) som står honom mycket nära och det visar att han kommer att stå honom ännu närmre inom en mycket snar framtid. Randy blev nämligen av med jobbet eftersom han utan lov från sin chef ändå tog ledigt för att kunna vara med på Carls bröllop. Carl känner skulden och när han får reda på att Randy de senaste nätterna sovit på en tältsäng i stans barhak så kan han inte annat än att erbjuda Randy att tillfälligt flytta in hos honom och Molly. Sagt och gjort och även utan att fråga Molly så flyttar Randy in och det som till en början bara var tänkt att bli ett par dagar blir istället flera veckor. Ju längre tiden går desto mer irriterade blir de nygifta på sin inneboendes ungkarlsliv och efter att nästan ha bränt ner huset rinner bägaren över och de kastar ut honom. Det dröjer dock inte länge förrän han är inne i huset igen och Carl börjar snart misstänka att Randy stöter på hans fru. Det finns även fler personer som verkar vilja sätta käppar i hjulet på Carl, nämligen hans svärfar Mr. Thompson (Michael Douglas). Det visar sig att han inte är så värst förtjust i sin svärson detta trots att Carl är anställd på hans företag. Mr. Thompson gör ett försök och tar en av Carls förslag inom byggnadsbranchen och ska hjälpa honom att förverkliga den. Carl upptäcker ganska snart att av det färdiga projektet är det endast namnet som återstår från hans förslag och det var väl inte riktigt som han hade tänkt sig. Det känns som att vi redan sett Owen Wilson i tiotalet sådana här filmer redan, har han gjort några andra filmer överhuvudtaget? Det nästan märks att manuset är skrivet med Owen i åtanke för det passar honom som handen i handsken och även om vi sett det massor av gånger tidigare så gör ha det riktigt bra. Jag har aldrig gillat Matt Dillon men även han passar perfekt in i rollen som stackars Carl. Kate Hudson gör inte så mycket annat än det hon är bra på och det är att se snygg ut, men visst lyckas hon bra med det. Blev också lite förvånad att Douglas är med i en ganska stor roll, det hade jag ingen aning om innan men han är ju en mycket etablerad skådis så det var bara positivt. Det här är en sådan film som bitvis är väldigt bra med många spektakulära och minnesvärda scener, men helheten lyser lite med sin frånvaro och det är nog därför man sitter och gäspar bitvis. Dock så skrattar man desto mer så det är nog ett ganska lyckat koncept trots allt. Skämten är väldigt låga och det mesta handlar om sex så även där är det mesta sig likt. Ska nog tilläggas att det är lite mer känsla i denna film än vad det brukar vara, Man skiftar mellan att tycka synd om Randy, sedan Carl och sedan Randy igen och så håller det på. Gillar du någon av Owen Wilson tidigare filmer så kommer du säkert att gilla denna också. Inte lika rolig som min favoritfilm med Owen nämligen Wedding Crashers men den är inte långt ifrån och den känns också nästan lite för lik denna film, vilket är lite tråkigt. Även fast den liknar många filmer så är varken producenter eller manusförfattare inblandade i tidigare av Owens filmer vilket jag gör mig lite överraskad. Det är lite konstigt att ett sådant team inte kan få en annan vinkel på det hela, men trots allt innehåller Du, jag och Dupree många roliga scener i ett tempo som är mer en godkänt och det ger ett ganska högt betyg. Om du fortfarande inte förstått vem Dupree är så ska jag berätta för dig att det nämligen är Randys efternamn, men det antar jag att det flesta redan räknat ut. Skrivet av: Björn Spelberg 2006-11-17 Betyg: 7 av 10