New Super Mario Bros. Så var spelet äntligen här. Efter två dagars intensivt spelande så är jag redo att lämna domen. Det är nu 20 år sedan som originalet Super Mario Bros. släpptes, så vad passar bättre än att ge ut ett helt nytt plattformsspel baserat på det första spelet? Väldigt mycket har hänt under 20 år, tyvärr både på gott och ont, så många fans inklusive mig har längtat efter en riktig uppföljare på det första och fortfarande ett av de roligaste plattformsspelet någonsin. I Marios nya äventyr är det mesta sig likt originalet. Princess eller Peach som vi nu kallar henne blir kidnappad av Bowser Jr. och det blir din uppgift att rädda henne. Du knallar från vänster till höger på en sidoscrollande bana som avslutas med ett hopp upp i flaggstången. Känner du igen dig? Trodde väl det.. Självklart är inte allt precis likadant för det skulle ju bli väldigt trist ganska snart. För att undvika detta så har Mario fått en hel del nya egenskaper. Han kan förutom svampen och blomman, som de flesta bör veta vad de gör vid det här laget, även få fram en jättesvamp och en minisvamp som helt logiskt förvandlar Mario till antingen jätte eller mikroskopisk. Det som ändrats mest är dock Marios attacker och rörelser. Han kan till skillnad från tidigare utöva en duns i backen som ger en helt ny dimension i att knocka block ovanifrån istället för bara underifrån som tidigare. Mario kan även hoppa mellan väggar för att komma uppåt och på så sätt nå nya nivåer. Även grafiskt så är det såklart också ett stort lyft. NewSuper Mario Bros. utseénde är väldigt unikt med sina scrollande 3D bakgrunder ser det betydligt mer levande ut än vanliga plattformsspel. Efter ett par banor in i spelet är man verkligen uppe i det blå och jag som redan innan bestämt mig för att skriva en recension på spelet ser hur jag delar ut min första fullpoängare. Det känns som att varje bana har något inslag med något unikt i sig och det är väldigt roligt att spela, men sedan märker man något annat. Det hela går för fort och alldeles för lätt. När jag sedan sitter där och ser sluttexterna rulla bara ca 4 timmar senare, utan att ha fått Game Over en endaste gång och att ha klarat sista bossen på första försöket börjar jag tänka om det här är vad jag väntat på i 20 års tid. Har väl inget riktigt bra svar men varför Nintendo gjort spelet så fruktansvärt enkelt är en sak jag verkligen vill ha svar på. De saker som gör spelet så enkelt är helt klart att banorna är alldeles för korta, en annan är nog att man trots ett par nya fiender så har man ju stenkoll på hur de gamla fungerar. Att sedan bossarna är busenkla är ju inget nytt så det har jag överseende med. Som tur är så finns det ju en hel del annat att göra även fast man klarat av slutbossen. Efter en hastig blick på nedre skärmens världskarta får mig inse att jag faktiskt har två världar kvar att utforska, lägg sedan till de 3 mynt man ska samla på varje bana för att kunna låsa upp alla hemligheter som finns att hitta på de olika världarna. Sist och absolut inte minst så var det ju det här med minispelen. Du kommer säkert ihåg minispelsläget som fanns redan i Super Mario 64 DS. Jag har då absolut inte glömt dem eftersom det var stor fejd här hemma om vems tur det var att spela och oftast så var det min dotter som blev den som spelade mest. Det var även dessa spel som fick henne att börja spela spel. Nog om det, det jag vill komma till är att i detta spel så kan man vara upp till fyra spelare på endast ett exemplar av spelet. Så nu behöver vi längre inte slåss om vem som ska få spela utan kan köra alla tre samtidigt. Behöver bara handla en till DS Lite och sen är det bara att lära upp min 1-årige som Mario att börja spela det mest geniala spelet hittills till DS. Angående minispelen så är ungefär hälften kvar av de som var med I Super Mario 64DS och sedan lika många nya som tex. kortspelen 21, stress och en ny variant av poker. Innan jag glömmer så ska jag även nämna att det finns ytterligare ett spelläge där man 2 spelare tävlar om vem som kan ta flest stjärnor på 5 specialdesignade banor. För att få fram en stjärna krävs det att man tar ett visst antal mynt och sedan kan man försöka ta varandras stjärnor genom att skjuta eldbollar eller helt enkelt hoppa på sin motståndare. Så vad ska man sätta för slutbetyg på ett mycket bra men alldeles för lätt äventyrsspel och sedan ha i åtanke det helt underbara minispelsläget. Har svårt att sätta full pott eftersom det finns några små brister framför allt i singelplayer läget. Så jag får nog spara min första tia tills Zelda : Twilight Princess eller varför inte Mario Galaxy kommer. Hur som helst så lär minispelen utan problem hålla dig sysselsatt tills dessa titlar släpps. Bara du har någon där hemma att spela med eftersom stöd för Wi-Fi tyvärr saknas. Skrivet av: Björn Spelberg 2006-06-04 Betyg: 9 av 10