2005-11-30 / Story of Spelberg Jag är nu 26 år gammal men mitt intresse för TV-spel bara ökar ju mer åren går, jag har under de senaste åren insett att jag är TV-spelsberoende, ja jag skulle nog vilja gå så långt att säga att jag är besatt. Det som skrämmer mig är att jag nu känner att det hela börjar spåra ur. Kommer jag kunna fortsätta med mitt brinnande intresse för TV-spel eller är det rent utav skadligt för både mig och mina nära. För att göra en 20 år lång historia kort så kan jag berätta att jag fick mitt första Game & Watch när jag var runt 5 år gammal. Sedan rullade det vidare med NES, SNES, Playstation osv. Redan som 12-åring började jag jobba extra en helg i månaden på min mammas jobb, detta gjorde att jag hade råd att köpa spel, många spel och det har ju inte direkt minskat med åren utan precis som alla andra med ett begär ökar inköpen med inkomsterna. Som ni nog redan räknat ut har hela mitt liv kretsat runt TV-spelandet. Minnesvärda delar som för mig är helt självklara men när man har funderat mer på det så är det nog inte många andra som gjort det är t.ex. när jag på mönstringen till lumpen satt och spelade Game Boy mellan övningarna. En annan när jag gav min nyblivna flickvän en N64 på hennes födelsedag, samt att jag för ett par år sedan flyttade in i ett halvskabbigt hus och det första jag gjorde var att färdigställa ett TV-spelsrum i minsta detalj. Nu vet ju jag att många av er är som mig riktiga gamers så dessa saker kanske är ganska självklara för de flesta av er, men det är det som hänt det senaste året som verkligen har börjat att skrämma mig. Det började i februari i år när jag fick en son. Jag och min sambo hade sedan länge bestämt oss för vad han skulle heta, nämligen inte det helt vanliga namnet Mario. Både ni och de som känner till mitt stora intresse för TV-spel förstod direkt namnvalet och de flesta tror jag gillar det. Det jag de senaste månaderna har funderat på är om det verkligen var ett så smart namnval trots allt? Nu är det inte bara jag själv som ”drabbas” av mitt beroende utan jag har fört över det till min son vare sig han vill det eller inte. Mario är det ju många av oss TV-spels dyrkare som har som idol, men hur ser det ut om några år? Fortsätter Nintendo utan större tanke spotta ut spel som Mario figurerar i så kanske folk börja tappa förtroendet för min tids största TV-spelsfigur. Gissar att det blir svårt att övertyga min son att Mario var min stora idol när jag var yngre, när jag själv kan se framför mig hur det skulle vara att själv heta Crash, Spyro eller som någon annan uttjatad figur. Förhoppningsvis räddas jag av att Mario trots allt är ett riktigt relativt välkänt förnamn som man kan associera till andra saker än just TV-spel men det är här det verkliga dilemmat börjar om man dessutom lägger till efternamnet. Fick i September 2005 en lysande idé om att byta bort mitt efternamn Andersson mot något helt eget och unikt eftersom jag var trött att blandas ihop med alla med samma namn som mig. Vad blev då namnet? Jo Spelberg. Tycker fortfarande att det låter hyffsat neutralt men trots allt är det ju mitt beroende som gjorde att jag kom fram till det namnet. När jag hittat på namnet såg jag bilder i huvudet om min egen hemsida där jag får använda mitt efternamn som domän och manipulerade bilder där jag står uppe på ett berg som består av spel. Plus att äntligen börja kunna använda mig av endast efternamnet och folk kan veta att det är jag och inte någon annan av de 100 000-tals Andersson i detta land. Än en gång har jag gjort något som drabbar mig mest av allt men nu är alla i min omgivning också drabbade. Ska de säga mitt namn måste de nämna ordet spel. För oss som gillar spel låter det väl inte så jobbigt men tänk själv om ni skulle behöva kalla någon för något ni verkligen inte gillar. Ex kan vara Hundgren, Bokman, Kattkvist m.m. som i mina ögon låter väldigt larvigt men sen inser jag att det är ju exakt samma sak som mitt nya namn fast med en annan persons huvudintresse. Påverkar detta även folks syn på mig som person? Kan man ta en person som heter t.ex. Kattkvist på allvar? Kanske överdriver jag en smula men försök gärna att sätta er in i min situation så kanske det inte känns så överdrivet ändå. Vad som kommer att bli mitt nästa steg vill jag just nu helst inte spekulera i, eftersom det förmodligen bara kommer att skapa nya idéer, men vad jag har planer för 2006 är dels att pryda min kropp med TV-spelsrelaterade tatueringar och även gifta mig med min sambo så att hela min familj kan heta Spelberg. Vi får väl se om planerna slår in. En sak som däremot är säkert är att jag kommer att fortsätta spela handburet vid nästan varje toabesök, spela konsol på strötiden hemma, lägga ut tusentals med pengar på spel varje månad och därmed utvidga min kärlek till spel. Den slutgiltiga frågan blir om detta verkligen är bra för mig eller om det bästa vore att försöka lägga av helt? Skrivet av: Björn Spelberg 2005-11-30 nästa >